Installation, skulpturer, måleri och mekanik av Gülbeden Kulbay
Foto av Prana Kulbay
Med inspiration från samtalen med Ebba von Wachenfeldt
På vernissage- och finissagedagen kommer det att vara ett performance av och med Gülbeden Kulbay och Ebba von Wachenfeldt
——
ß
Oro, oro och åter oro.
Vi blev rädda och skräckslagna. Skriket kom aldrig ut. Den slog en knut runt våra magar, våra hjärtan, våra halsar och vårt tänkande.
Vi väntar än att få en trygg plats där vi kan få möjlighet att återhämta oss från skräckens stund.
!!!!!!AAAAAAAAaaaaaAAAAAAAaaaaaa!!!!!!!
!!!!!!AAAAAAAAaaaaaAAAAAAAaaaaaa!!!!!!!
!!!!!!AAAAAAAAaaaaaAAAAAAAaaaaaa!!!!!!!
Våra steg i livet är varsamma och ännu mer försiktig för tiden som går. Vi vill mer men rädslan sänker vår fart och rörelseomfång. Vi vill men det går inte. Skräcken och rädslan paralyserar oss.
”Jag är rädd”, säger hon.
Jag ger henne min hand. Jag viskar:
” Du kan, jag tror på dig.”
Hon tar sats från den ena sidan av bryggan och dyker i. Jag ser hennes kropp ta simtag under vattenytan. Huvudet kommer upp och hon tjuter ut sitt glädjerop. Alla fåglar runt sjön svarar upp till hennes överkommande av sin rädsla.
Vi vill leva stora liv. Vi vill leva ännu större liv.
Vad är det som är i vägen? Kan vi visa omtanke för andra när vi är rädda? Kan vi överkomma skräck? Hur kan vi överkomma och bli fria från våra rädslor? Varför finns mod? Finns det fortfarande mod om inte rädslans finns? Vad utmanar oss som individ? Frågan: Är jag rädd? Vad är jag rädd för? Och varför?
Konstverket
I skuggan av skräcken/ I skräckens skugga behandlar undermedvetna, omedvetna och medvetna rum inom oss och om hur vi skulle kunna aktivt utmana oss själva för att bli fria från rädslor.
