Eleonor Ryding Thunholm
Jag målar med magen. Intuitivt. Kladdigt. Samtidigt extremt målmedvetet och noggrant.
Någon har sagt att jag är brutal med färgerna. Själv hävdar jag att jag låter färgerna få tala.
När målningen är färdig känner jag det i hela kroppen. Ett rus. Målningen står nu helt för sig självt.
Lugnt och självklart berättar den sitt budskap till alla som vill lyssna.
Ibland är processen lugn och följer stillsamt sin tydliga väg mot klarhet.
Andra gånger är det ett kämpande med att hitta det rätta uttrycket och jag tvingas möta mig själv i tvivel och självkritik.
Vid vissa tillfällen har jag lämnat mitt arbete i frustration och ilska för att senare återvända till ett färdigt verk.
Tiden hade löst gåtan åt mig.
Mitt måleri handlar om att skapa en viss stämning, visa en av alla sanningar.
Färgklangerna och strukturerna. Den stämning som jag eftersträvar återspeglas i mina motiv.
Jag rör mig i den sörmländska naturen samtidigt som jag gräver på djupet i mitt eget inre.
Ofta har jag överraskats av det faktum att allt som jag skapar är självporträtt.
Världen vi lever i, mina egna och andras vunna samt förlorade visdomar, inspirerar mig.
Jag ser på livets bergoch- dalbana med en blandning av humor och melankoli.
Hopp och förtvivlan. Glädje och sorg. Med mitt måleri vill jag berätta något.
Något om min verklighet. Något om livets verklighet.
