Evelina Lindström arbetar med skulptur och måleri,
hon utforskar hur material kan vara laddade med vad det varit med om.
Det är laddat med sin egen historia och Evelina tar detta som utgångspunkt när hon arbetar.
Historierna och minnena är dolda och hon trevar sig fram i dialog med materialet.
Berättelserna förblir invända, de bär sina hemligheter på stort allvar och i tystnad.
Vår dialog blir för mig mer ett sökande efter liv, än färdiga berättelser.
Under några månaders tid har Evelina arbetat med Skeppsta skolas minne. Hon har sökt minnen och bokstavligen grävt efter det fördolda, bortglömda.
Hennes arbete kommer att visas i Skeppsta hyttas galleri, som tidigare var skolans matsal.
År 1910 föddes min farfar, 1966 föddes min pappa. Jag föddes 1990 och min syster 1993. Vi har alla gått på Skeppsta skola. Åldersskillnaden på 80 år gjorde att jag aldrig hann lära känna min farfar. Men vi delade vår barndom på samma plats. Genom att komma tillbaka till den kommer jag nära min farfar, men även min pappa. Vi delade platsen då vi var lika gamla. Den bär på tre generationers barndomsminnen knutna till skoltid. Tre barndomar där samhället har sett väldigt olika ut från generation till generation. Jag dras till platsen som berättar mycket om detta, om jag går nära och lyssnar.
