I mina bilder utgår jag ifrån vårt sätt att ordna och visualisera naturen.
Jag inspireras av miljöer, djur och objekt på naturhistoriska museer, djurparker, akvarier och botaniska trädgårdar. På dessa platser möter vi vilda djur och exotisk natur som tablåer och alldeles ofarliga. Men våra fantasier och kulturella föreställningar om det vi ser kittlar våra sinnen, annars skulle de knappast kunna härbärgera en så omfattande och populär upplevelseindustri.
Till en början handlade mitt möte med denna konstruerade och tillrättalagda natur om ikonografiska och fenomenologiska tankegångar. Hur betraktar vi och upplever dessa rekonstruerade bilder av naturen och förtingligandet av djur och naturalier, bakom djurparkens galler och museets glasmontrar? Efterhand har jag alltmer börjat intressera mig för platsen som visuell kontext. Jag kallar detta - vårt kulturellt betingade sätt att se - för intervisualitet.
Platsen organiserar seendet. Vårt sätt att se och uppleva något, påverkas av våra personliga och kulturella erfarenheter. Vi bär med oss lager av minnesbilder genom vilka vår blick filtreras och formas. Men också vår relation och våra förväntningar till platsen påverkar oss, både i hur vi upplever och förhåller oss till det vi ser. Så vad är det egentligen vi ser?